Sparat under: Hund, Video, Visko | Etiketter: hunddrag, husky, mushing, Video, Visko
Trots sommar och sol, dragtränar vi. (Läs mer…)
Det var ett tag sedan vi postade några filmer. Här kommer därför en ”hemma-hos”-studie av Visko. (Läs mer…)
Idag var det extratillfälle på hundkursen, och vi var där för att avlägga slutprov för våra två monster. Väl där var de bägge två mer eller mindre hysteriska – vi var tyvärr inte nog förutseende att vara där i god tid, trots att det var tre veckor sedan vi var på brukshundklubben senast. Visko mer hysterisk, Milou mindre hysterisk, men ändock inte direkt avslappnade. (Det är lite irriterande att han tagit efter Viskos pipande i stressiga och/eller roliga situationer.) Nåväl, väl på brukshundklubben var det lite uppvärmning med enklare övningar och några inkallningar innan det var dags för proven. Uppvärmningarna gick utmärkt för Milou, men han visade indikationer på att ha ”glömt bort” LIGG-kommandot, vilket gjorde huße lite nervös. Visko, däremot, vägrade ta någon som helst form av belöning, vilket gjorde matte nervös. Alltså: en nervös huße och en nervös matte. Inte de bästa förutsättningarna för ett slutprov. Inkallningarna gick dock som vanligt väldigt bra. En underhållande aspekt av Viskos inkallning var att hon faktiskt krånglade sig ur kopplet som instruktören höll i, för att komma iväg till matte. Allteftersom uppvärmningen fortskred blev dock Visko lugnare och lugnare, och dito matte.
Nå, så till vad alla väntar på. Hur gick det på proven? Först kan vi nämna kort vad som ingår i proven:
- Genomgång av olika belöningsformer.
- Inspektion av tassar och tänder.
- Inkallning.
- LIGG-kommandot; hunden ska ligga på kommando och ligga kvar i 60 s.
- SITT-kommandot; hunden ska sitta på kommando och sitta kvar när en annan hund går förbi 5 m från hunden.
Varje moment graderades på en tiogradig skala. För Viskos del var det inga som helst problem med något av momenten. Hon fick raka tior på allihop. Duktig tjej! Milou, däremot, är en annan historia. Den där nervositeten som huße kände inför LIGG-kommandot var välgrundat. Det tog ett flertal försök för Milou att lägga sig ner på ett vettigt sätt. Väl där låg han kvar tills instruktören sade att det räckte. Mycket irriterade, eftersom han fattade mycket bra när vi övade i trädgården hemma, och att han kunde ligga kvar i närmare två minuter där utan att det spelade någon större roll. Vi skyller på den stora nioåriga Dobermann-tiken som följde med en av kursdeltagarna. Mycket vacker hund, tyckte både huße, matte och Milou. Milou gillar tydligen mer mogna tikar. I alla fall klarade han sig med bravur, om vi räknar in den unge hanens hormonella rubbningar. Han fick tior på alla momenten utom moment 4, där han fick en åtta. Vi är nöjda.
Bilderna visar Viskos och Milous reaktioner till sitt godkända prov. Visko sover, Milou äter. Visko är mattes hund och Milou är hußes hund.
Vidare äter Visko som en häst och vi har hittat ett foder som hon formligen slukar. Detta, kombinerat med att mata henne lite senare än vad vi gjort tidigare, hoppas vi hjälper med hennes vikt. De resultat vi sett hitintills är lovande i alla fall.
Vid en vägning för ca 2 minuter sedan, gav vår Deutscher kvalitäts-våg inköpt på MAXI för 199 kronor för ett stort antal år sedan ett mått på Viskos vikt som uppgick till 17.2 kg. Bakar man då in att vågen typiskt agerar lyckovåg med 500 g, ligger den övre marginalen på strax under 18 kg. Woo-hoo! Lyckan i Bjälkatorp är stor. Precis som Visko börjar bli.
 |
| From Milou och Kle… |
Eftersom det inte varit så varmt på sistone har vi passat på att dra med hundarna på vissa morgnar och kvällar. Milou vill bara framåt och det börjar även gå bra med Visko. Hon har tidigare varit lite rädd för cykeln bakom sig, men börjar vänja sig nu. Vansinnigt skoj är det i alla fall (både för oss och hundarna)! Det är vår avsikt att lägga upp träningen på ett så metodiskt sätt som möjligt för att köra in både Visko och Milou. Vi har också varit och dragit i havet med Milou och Kleo från Annemonens. De drog bra båda två och samarbetade från första början. Visko fick börja med att lugnt miljötränas i vatten, vilket hon inte alls var förtjust i. Hon simmar dock snabbt som attan.
 |
| From Visko och Mil… |
Vi har även en sjö ca. 20 minuters promenad från vårt hus. När vi var där sist, hoppade både Visko och Milou glatt i, tills Visko kom på att hon ju inte alls tyckte om vatten, varpå hon snabbt studsade upp på torra land igen. Som en liten bonus fick hon ett ”spring-spatt” och rusade så långt spårlinan räckte längs med strandkanten; upp på stenar; genom vass; över bråte och nedfallna träd. Det såg väldigt farligt ut, så vi fick hala in henne innan hon skadade sig.
Vidare har vi anmält Milou till utställningen i Ronneby. Vi brydde oss inte om att anmäla Visko eftersom utställningen anordnas av den lokala kennelklubben (dessutom är väl en SH som nyligen fällt all sin vinterpäls och bara har några enstaka stickhår kvar inte den mest representativa hunden man kan tänka sig). Utställningsdomare är Per Svarstad som har dömt på SPHK-utställningar, men som varit avstängd som domare (enligt SKK-protokoll från 2005) och som trots allt verkar föredra huskies av den kraftigare sorten. Senaste utställningen han dömde, var det bara en SH som det gick riktigt bra för och som han delade ut ett CACIB till, en röd husky av modell grövre och plufsigare.
En grönt kort-kurs är också på G; vi funderade på utställningen i Hammerdal där vi skulle fått kurs, utställning och aktiviteter samlade på en helg. Det lät som en riktigt bra helg. Tyvärr är det så långt bort att det är mycket ekonomiskt osunt att besöka det just för tillfället. Det kostar tydligen att ha hus. Vidare undrar vi varför SH-rasspecialen och SPHK-utställningen i Skara har lagts på samma datum (samma dag är det dessutom en av de få intressanta inofficiella utställningarna i höst i Vetlanda och dessutom Sofiero-utställningen i Helsingborg). Det lutar dock åt att vi pyser iväg till Skara; en av Sveriges största SH-profiler dömer: Karsten Grönås, innehavare av kennel Vargevass. Det vore mycket intressant att höra vad han har att säga om både Visken och Dumbo, f’låt, Milou. Vi tycker att KG verkar ha en sund syn på både rasen som sådan och även hur den skall avlas.
Det är även aktuellt att anmäla våra monster till Blekingemästaren, där Tina Permo dömer. För de som följt Viskens framgångar (hej, alla tre!), kanske ni minns att Visko och hennes syskon Exxa och Haldex fick utmärkt kritik av Tina P. Haldex blev t.o.m. BIS-valp. Det ska därför bli spännande att se vad som blir sagt om Visken den här gången. Det ska även bli kul att höra vilken kritik Milli får av henne. Typiskt bedömer hon arbetande huskies bra, vilket stämmer väl med vår egen syn på rasen. Vi kommer alltså att få hundarna bedömda av två väl renommerade och duktiga SH-kunniga domare om vi ställer upp i både Skara och Bräkne-Hoby under samma månad. Det är minsann att optimera sitt utställningsdeltagande.
Som ett litet sidospår kan vi nämna att vi dels gift oss och dels haft ett trevligt kung-fu-läger hemma hos oss under juli månad. Spana in Milou på tredje bilden uppifrån här.
Nåväl, nog om trivialiteter som utställningar, insjöbad och vigslar och icke-trivialiter som kung-fu-läger. Nu till viktigare saker. Meriteringsreglerna som presenterades i senaste numret av Polarhunden fick oss att börja fundera en hel del kring rasen Siberian Husky som sådan, dess historia, syfte, avelsarbete etc. På det stora hela kom vi fram till att förslagen som lades fram låter lämpliga för att pröva en hund gentemot rasstandarden. Vi är på det klara med att dragprov för meritering bör göras på snö (motargument: har alla ”polara” geografiska områden snö?) eller åtminstone i kallt klimat för att pröva de polara egenskaperna (som gärna hade kunnat definieras tydligare än tillräcklig päls, bra tassar etc), men vi tycker onekligen det är lite trist att bara Samojederna har kommit på tal vad det gäller godkänt barmarksprov för att få rätt att deltaga i bruksklass. Om barmarksprov (trots allt prövar det ju dragegenskaper) inte ens kommer på tal för att deltaga i bruksklass för Siberian Huskies, varför finns sprintdistans som meritering? Det, om något, torde kunna bidraga till avel som inte är i enlighet med rasstandarden.
