Viskos och Milous Weblog

I söndags var vi i Hässleholm och ställde ut lillvisken. Några direkta förberedelser i form av utställningsträning, om vi bortser från några minuter dagen innan utställningen, hade inte skett. Nåväl, Visko går tillräckligt bra i kopplet och sedan får det gå som det går, tyckte vi. Det började något hastigt och lustigt på morgonen då husse yrvaken insåg att vi försovit oss, trots två ställda larm (enligt husses utsago i alla fall…). Efter en massa spring och stress, plockande och pockande kom vi slutligen iväg. Q-poolen i Hässleholm mindes vi som stort när vi senast var där på träningsläger med karaten, men med 300 anmälda hundar, och deras respektive mattar/hussar var känslan snarare att det var ganska litet och trångt; varmt var det i alla fall.

[Visko pre-utställningsduschas]

Det var Grand Danois på schemat då vi kom fram och många nummer kvar till sibbarna. Att titta på Grand Danois var kul… de första fem minuterna. Efter 2 timmars (eller hur länge det nu var; det kändes som en evighet) klumpiga Grand Danois-valpar var det dock svårt att vara entusiastisk. Man kan liksom bara se så många hundar halka omkring innan man har sett det tillräckligt många gånger. Enda höjdpunkten var när en Grand Danois lade sig ner för att sova, och en allt mer desperat, men oavsiktligt humoristisk matte med alla knep försökte få den att gå fint i ringen, något som Danois-valpen istället verkade tolka som en extra rolig lek. Det är nog inte så lätt att få en 30-kilos ”valp” att röra på sig om den inte vill.

Hundutställningar hade vi nog aldrig kunnat föreställa oss att involvera oss i (filmen ”Best in Show” kan ju ha gjort sitt också med att påverka oss), men det går knappast att argumentera mot att det är en ypperlig miljö för Visko att vistas i. En miljö med mer distraktioner är svårt att hitta. Ett antal snäpp bättre än brukshundsklubben. Visko skötte sig för övrigt galant, och var lugn och fin under hela utställningen. Hon var väldigt intressant för ett par av hanarna där, då hon just nu löper.

För vår egen del hade vi sett fram emot att se utställningarna av Akita och Basenji (bortsett från andra Huskies då givetvis). Synd då att när vi för någon minut vänt bort huvudet av ren leda från Danois:erna lyckats missa den enda Akitan, och att den ena av de två Basenjisarna var på väg ut från ringen. Nåväl, det fanns ett antal huskies runt omkring oss, vilket väger upp en hel del. Alla valpköpare från Annemonens valpkull hade tagit sig dit och några valpar från Broscheit Fang’s senaste kull var där också, varav Nova med matte dessutom bor i Karlskrona. Kul att se hur Sappis kullsyskon utvecklats.

[Nova]

Under tiden vi lidit oss igenom GD-valparna hann Jennie och Micke dyka upp med Exxa, som var betydligt lugnare än vad vi mindes henne. Även Viskos uppfödare Fia hade hängt på. Det var ett tag sedan vi träffades nu så det var trevligt att pratas vid igen och att se bilder på helgens drageskapader.

Vad gäller Viskos (och husses) prestation i ringen kan man väl kommentera den på lite olika sätt beroende på vilka kriterier man utgår från. Ett misslyckande hade för oss inneburit att Visko haft svansen mellan benen och krupit i ringen. Våra personliga förhoppningar var att Visko skulle må bra och ha kul, och det gjorde hon. *Vi* var i alla fall nöjda. Ett extra plus är att vi fick hyfsat bra kritik också, åtminstone med tanke på att domaren inte specifikt föredrar draghuskies:

”Elegant 8 mån tik. fem huvud ngt tunt nosparti. grund bröstkorg. bra kors + svans. tunn benstomme. lätta eleganta steg. tillr. päls av bra kvalité. visas i ngt lågt hull. Trevlig & välpresenterad”

[Visko har attityd][Visko och husse]

Resultatsmässigt blev det en fyra (det vill säga sist, då det bara var fyra sibbar i klassen), utan HP, vilket om vi hade åkt till utställningen för att vinna, knappast hade varit något att hurra för. Trots bedömningen av Visko som ”… välpresenterad” vilket torde indikera att husse presenterade henne väl, hade uppfödare Fia dock en del kritik till husses teknik i ringen. Tydligen är det snudd på spöstraff för att hålla kopplet med bägge händerna, och att hjälpa hunden att resa sig med antingen händer eller fötter rättfärdigar sträckbänk (eller i alla fall tumskruvar). Det blev alltså en intensivkurs i ringteknik för husse och Visko innan vi åkte hem, vilket faktiskt gav resultat, iaf enligt mattes vakande och kritiska öga. Det undvarades också en del råd och praktiska tips, från både Fias och Jennies håll, vilket uppskattades. Fia tog även några riktigt fina bilder på Visko och Exxa. Tyvärr fick vi inga bra bilder när Visko och Exxa satte igång att leka med varandra. Det var som att se en tvilling-Visko slåss med henne. De är så lika, de två monstren.

[Visko samt Visko och Exxa (Copyright Shejrix)]

Bättre gick det dock för Annemonens. De vann sibbesyskonklassen, och Zack, Navajo och Milou blev placerade 2,3 och 4 respektive. Melody fick en 2:a. Grattis till Annemonens!

[Melody och Torbjörn, Zack]

Allt som allt blev det en givande dag. Vi var och hälsade på husses mor och bror efter tävlingen. Barney, deras lapphund, är nyligen könsmogen. Gissa om Visko blev populär. Visko var dock inte lika intresserad, och vi fick fysiskt separera dem för att inte en olycka (som i slagsmål) skulle ske.

Dagen efter utställningen köpte vi en dragsele till Visko, och dagen därpå provade vi den genom att dra vattenfyllda PET-flaskor nere på brukshundklubben. Till en början var hon lite avvaktande, men det dröjde inte länge förrän hon drog som om hon inte var gjord för annat. Vi passade även på att öva inkallning och lät Visken hoppa över lite grindar och springa på agilityhindren. Rostbiff är en synnerligen effektiv motivator, visar
det sig igen. Efter att ha varit på brukshundsklubben, träffade husse dessutom Novas matte på det bästa (och enda) Thai-stället i stan.

När vi köpte selen, passade vi även på att köpa lite fruset kraftfoder för att försöka få Visko att äta lite ordentligare. Efter rekommendation från den lokala hundmatslangaren blandar vi ut det med lite grädde och lägger hennes foderpellets i sörjan. Populärt var ordet. Det går ner med hull och hår! På väg till sel-butiken träffade vi även Milou med matte och lill-husse. Alltså två hundkompisar till Visko på två dagar – först Milou i stan och sedan Nova (via hennes matte). Undras om det ligger något i Jungs synkronicitetsbegrepp. Det är liksom inte så att vi brukar umgås med dem i vanliga fall, eller att vi är nere i stan särskilt ofta.

Nåväl, det är tydligen en utställning till på gång i Bräkne Hoby, som vi nog anmäler oss till. Det är precis innan husse disputerar, men det kan kanske vara ett bra sätt att hantera stressen inför disputationen att stå i ett ridhus och frysa?

På torsdag ska vi iväg och dra med Annemo och gänget igen. Skoj, skoj, skoj. Hoppas nu att Visko är lika road av att dra en cykel som att dra PET-flaskor.