Viskos och Milous Weblog

Efter att ha varit hos Annemo och gänget igår och mätt vårt lilla monster lite grand så där på en höft, blev vi lite oroliga. Rasstandarden säger att tikar inte får vara högre än 56 cm över manken. Nu mätte vi henne alldeles nyss, och hon är strax under 55.5 cm. W00t! Precis lagom lång. Nu får hon inte bli större bara; bortsett från att hon ska lägga på sig några kilo.

Idag har varit en blodig dag. Bokstavligen. Inte så att Visko blött, utan en kollega till husse, som kom över för att hjälpa husse flytta bilen efter pappa polisen satt en liten lapp som sade: ”Fy, fy, fy. Inte parkera där.” Till saken här att det är en BMW520, tjänstevikt närmre två ton än ett. Det flyttar alltså inte husse ensam, även om hans egen tjänstevikt är nära ett deciton. Ergo, kollega måste hit och knuffa. Ytterst vänligt av honom. Vad han glömde påpeka var att han hade ett femcentimeters köttsår i handen, som han täckt med en plåsterlapp. Om man med denna lätt omplåstrade blodpump försöker ta i lite och knuffa på något som knappast flyttar på sig, går givetvis såret upp. Kvickt och lätt upp i lägenheten för att hitta bandage. Det hade vi inga. I alla fall inte för människor. Vi hade lite plåster och ett första-hjälpenkit för hundar. Alltså gick kollegan från lägenheten med ett plåster, toppat med lite fetvadd, och omlindat med självhäftande hundbandage, samt sporttape för att verkligen vara säker på att bandaget inte gick upp.

Vari ligger felet, när man har första-hjälpenkit för hundar hemma, men inte för människor? Vi får nog styrsla upp saker och ting lite här.

Vi träffade våra vänner på Annemonens Husky’s efter jul- och nyårshelgen också. (Tack för julklappen. Den smakade mumma!)  De klarade nyligen valpkursprovet med sin lilla Sibbe, Melody (bara två valpar på hela kursen som lyckades med denna bedrift – till saken hör dessutom att Melody var yngsta valpen på kursen!), och vi kan bara gratulera än en gång! 

Vi har även varit hundvakt för sagda Melody. Det var tur att vi hade städat ordentligt, annars hade hon nog städat åt oss. Hon var på det mesta och undersökte grundligt hela golvet och alla skrymslen. Hade vi råkat missa en liten pappersbit eller dammtuss någonstans snokade hon nog reda på den. Tack för det, Melody! Rent och fint ska det vara. Visko och Melody kom igång rejält med lekandet också, men eftersom Melody är tio gånger busigare än Sappi (se tidigare post – Sappi är mattes brors bus-sibbe), lyckades inte Visko hålla uppe tempot riktigt, särskilt inte efter jul- och nyårshelgens bus med Sappi och Barney. Följande bilder är ganska indikativa; Visko sover, vilket inte Melody varken vill göra eller vill att Visko ska göra.

Men till sist somnade de bägge två i alla fall… under mattes skrivbordsstol.

När det var som mest snö passade vi på att göra en liten provdragning med Visko. Scar gick jämte henne. Han är i vanliga fall kolugn, men när han fick syn på selen blev han som utbytt, totalt galen och bokstavligen skrek av lycka. Visko och Scar drog Linnéa i pulkan. Till en början var Visko ganska rädd, men det tog inte många minuter förrän hennes svans var på topp. Hon trippade så fint med Scar, eller rättare sagt: strax bakom Scar. ”Varför dra och slita när Scar gör det åt mig?”. Vi försökte oss på att ta några bilder (300 närmare), men de blev urusla nästan allihop. Ljusförhållandena var tyvärr inte de bästa. När Scar började bli trött förstod dock Visko att det kanske skulle vara en bra idé om hon också drar sitt strå till lasset. Hon kom allt igång lite grand hon också. Allt som allt gick det jättebra för att vara Viskos första gång;  det verkade i alla fall som att hon verkligen tyckte om det. Med lite mer övning, så kommer hon säkert att bli riktigt duktig på att dra.

Då husse var på gradering i Malmö och mattes brorsdotter (den andra brodern, den utan hund, men med barn) fyllde år, passade matte på att ta tåget med Visko. Det var en ny upplevelse för Visko. Visko var ganska rädd på stationen och tyckte det var lite jobbigt på tåget också, men hon skötte sig jättebra. Hon satt stilla hela tiden och gjorde inget väsen av sig. Det var verkligen inga problem att ta Visko med sig på kollektivtrafiken. Husse har nog större problem att åka kollektivt än vad Visko har. Väl framme hade mattes svägerskas föräldrar tagit med sig sin retriever Molly. Molly är som retrievers brukar vara, enormt glad och munter. Hon blev jätteglad och slickade Visko i ansiktet. Otäckt sockersött, snudd på att socialstyrelsen borde varna för risk för karies. Visko var inte van vid att bli behandlad så av hundar (inte av människor heller, vad vi vet); det märktes och hon visste inte riktigt hur hon skulle reagera. Det tog dock inte lång tid innan de kom jättebra överens och lekte som om de aldrig gjort annat. Mattes brors hamster var dock väldigt märklig. Visko var väldigt konfunderad (”Hmmm, frukost eller leksak?”) av detta konstiga lilla vidunder och gav ifrån sig några skall, vilket gjorde att hamstern blev livrädd och gömde sig så långt in i sin bur hon bara kunde. Tyvärr saknas bilder, men hamstern hade ju inte synts i alla fall.

Allt som allt har det mesta gått bra med Visko. Hon har en liten benägenhet att vakta mot andra hundar (mat, ben, leksaker… inte helt onormalt beteende), men det har blivit mycket bättre på sistone efter att Visko umgåtts med Sappi. I övrigt mår Visko bra och äter ordentligt (nu när vi bytt foder för fjärde gången…). Hon har blivit lite mer självständig och vuxit till sig lite grand.

Vi har återigen varit dåliga på att blogga. Det innebär dock inte att de senaste veckorna har varit händelselösa, tvärtom, både vad gäller ämnen som faller innanför ramen för denna blogg och utanför.

Det har varit en väldigt trevlig och avslappnad jul- och nyårshelg. Vi besökte först mattes föräldrar där även mattes bror spenderade sin tid med sin lilla vansinnigt söta och härliga Siberian Husky Sappi (som hon numera heter – det råder viss förvirring kring stavningen; Zappi, Zappy, Sappy eller Sappi är nog alla giltiga). Fruktansvärt energiskt litet busfrö, men samtidigt jättesocial och otroligt go’ på alla sätt. Visko hann knappt komma in förrän Sappi bet tag i Viskos ”man” och där höll hon ett järngrepp så ofta hon kunde under tiden vi var där. De hade jättekul ihop och busade tills de var helt slutkörda varje dag. Bilderna nedan talar för sig själva:

Vi åkte också ut till skogen ett antal gånger där vi släppte dem bägge lösa. Till en början var vi lite rädda att släppa Visko lös (inte för att hon någonsin visat tendenser att springa iväg, utan för att vi är överbeskyddande och rädda att ens riskera det lilla minsta), men det gick utmärkt, både med Visko och Sappi. Sappi har varit enormt lättlärd och duktig precis som Visko. Hon är dessutom ett litet matmonster, vilket gör att hon är lättränad. Visko var som tokig när hon fick springa. Vi försökte gömma oss för Visko och Sappi, men det gick inte så bra eftersom de höll koll på var vi var hela tiden. Kul också att de kom på inkallning i stort sett varje gång vi ropade.

Julafton i sig spenderade vi hos husses familj. Sammanlagt var vi fem hundar. Visko, Barney (husses mammas Lapphund), Chicka (Alaskan Malamute), Cola (Karelsk björnhund) och Ussi (Papillon). Ussi, en fullvuxen (i år räknat) hund, verkade ha fått en släng gubbsjuka när han fick syn på lill-Visken, ty han blev mer än lovligt amoröst intresserad av henne. Nåde den hanhund som gick nära henne! I det här fallet blev det ju bara för Barney som det var ett problem, eftersom Cola är för gammal för att bry sig om sådant lammkött. Detta gjorde givetvis stackars Barney både förvirrad och lite ledsen, eftersom han inte fick vara nära sin lekkamrat. Vi tror att Visko tyckte det var ganska skönt att få vara i fred från lek-Barney en stund. Inte alla hundar som har egen vakthund när de ligger och sover under matbordet. Som tur var för Barney, var Ussi och gänget inte där så länge, utan han fick ha Visko alldeles för sig själv efter några timmar.

Nåväl, efter julen avlöpt utan några större skador eller blessyrer, kom så nyår. Vi var lite bekymrade för hur Visko skulle reagera för alla smällarna och raketerna. Det var obefogat. Visko ställde sig på soffan för att se bättre och sov sig genom stora delar av spektaklet.