Viskos och Milous Weblog

Visko är numera formellt, om än inofficiellt utställd. Det finns mycket att säga om hela evenemanget, men vi börjar med det viktigaste: Exxas matte och husse, Jennie och Micke. De var våldsamt trevliga och väl förberedda. Tillräckligt väl förberedda för att inse att vi själva inte skulle vara det, och hade därför tagit med väsentligen mer mat än vad de själva skulle kunna äta, och dessutom nog med kontanter för att kunna låna ut till Viskos första medaljer. Pannkakorna var ypperliga! Matte uppskattade dessutom filten som Jennie bjöd på vid ett flertal tillfällen.

Visko skötte sig riktigt bra. Enda gången hon blev rädd var när hon gick i parklassen med Exxa. Det var något nytt för henne, och man måste upprepa situationer många gånger när det gäller Visko för att hon ska känna sig bekväm. Utställningen i sig påminde nog henne ganska mycket om valpkursen, så den var inte några direkta problem, men att gå tillsammans med Exxa var kanske lite för mycket på en gång.

Nåväl, vi går vidare med utställningen och resultaten. Visko kom på andra plats i valp-husky-tik-klassen, efter Exxa. Jennie och Exxa gick bättre än Visko där, och det var inte mer än rätt att de placerades före V. (Kan tilläggas att V. gick som en liten prinsessa i syskonklassen.) Både Visko, Exxa och Haldex fick ett hederspris (i hundutställningstermer kallat ”HP”). Vår tolkning av domarens bedömning av Visko: ”Feminin. Utmärkt huvud och uttryck. Korrekt bett. Välplacerade öron. Normal kroppsutveckling. Korrekt svans. Bra vinklar, ben och tassar. Utmärkt pälskvalitet. Rör sig typiskt för åldern.” Vi tackar Jennie för hennes agerande som Rosettasten för domartext. Det är inte lättlästa bokstäver, kan vi meddela. En svenskalärare hade med största sannolikhet underkänt texten i fråga på ett skrivprov.

Nåväl, oavsett hur det gick för både Visko och Exxa, så var dagens hjälte Haldex. Han vann hela valpklassen (vi minns inte hundutställningstermen för detta, det kan ha varit BIR, BIM, BIL, BIS, BIT eller [BI + valfri konsonant]). Han var så lugn och sansad hela tiden, och gick så bra i ringen att man kunde trott att han aldrig gjort annat. Han var i särklass den i allmänhet bästa valpen på utställningen, med avseende både på förarkontakt och gång. Huruvida domarna gick utifrån rasstandard eller inte låter vi vara osagt (det var trots allt en utställning anordnad av Newfoundlandklubben), men han är ett riktigt fint exemplar, och hans matte och husse har nog allt något att vara lite malliga över. Han skötte sig exemplariskt.

Vidare ställdes Visko, Exxa och Haldex ut i syskonklass, där de kom på andra plats av fem tävlande grupper. Det är vi nog rätt nöjda med. Det vi är lite mindre nöjda, om än roade av/med, är att vi ställde ut Visko och Exxa i något som kallas parklass. Vår (Jennie, Micke, husse och mattes) uppfattning av detta var att man skulle ställa ut två hundar som var så lika varandra som möjligt. Så var inte fallet, utan det gällde att en enskild förare skulle visa hur väl de kunde hålla två hundar. På samma sida om sig. För att citera den smått manhaftiga damen som korrigerade denna missuppfattning: ”en förare, två hundar!” Äran att gå med de två husky-syskonen gick till husse. Artig och vänlig som han är frågade han försiktigt de andra tävlande om han och hans huskyer kanske skulle gå sist, så att de inte korkade igen ringen. Nåväl, det gick kanske inget vidare, även om det säkerligen var väldigt underhållande för publiken, med två huskyer som inte alls var intresserade av att gå fint. Däremot var det väldigt spännande att leka med varandra, ända tills Visko blev rädd för något, och mest ville krypa på marken. Ni kan ju själva fundera på hur bra det går att påvisa förarkompetens med en studsande Exxa-husky och en krypande Visko-husky. ”Sådär” är väl ordet man söker. Domaren tyckte det samma och gav dem sistaplatsen med kommentaren att ”hon vill inte”, riktad åt Visko. Trist, men hon är lite blyg av sig, så man får räkna med sådant.

Annemo, Torbjörn, Linnea och Yasminé från Annemonens kennel kom också och hälsade på som moraliskt stöd. Det var väldigt trevligt att ha dem där och vi bugar och bockar för att de tog sig tid att komma. Vi hoppas att Linneas valpkurs går bra, och att Melody visar de andra valparna hur en riktig hund ska vara.

Utöver utställningen är det relativt tyst på hundfronten. Mattes bror har ju skaffat en husky också; Zappi som hon numera heter. Ett blåögt litet charmtroll. Ett besök är inplanerat för matte nu i helgen, så mer information kommer om detta vad det lider. Visko får dock vänta till jul med att träffa henne, eftersom hon inte är vaccinerad ännu.

Som avslutning bjuder vi på lite bilder från utställningen och Visko efter hemkomsten.

Haldex i full fart.

Haldex på vinnarplats.

Syskonskaran; Exxa, Haldex och Visko.

Visko beskådar sina medaljer. Sekunden senare gnager hon på sin 2:a-platsrosett.

Vår vana trogen, kommer vi att göra en sammanfattning av vad som hänt de senaste veckorna i ett enda inlägg istället för att uppdatera kontinuerligt. Vi har besökt Annemonens och fått ytterligare lite tips på hur vi ska träna till utställningen. Det var som vanligt mycket trevligt. De dyker upp i Bräkne-Hoby för att titta på. Kul! Vi kan tyvärr inte påstå att vi tränat särskilt mycket dock. Det har varit mycket ståhej på helgerna med besök hos vänner och släkt, samtidigt som vardagen har präglats av mycket arbete. Visko har främst blivit aktiverad med skogspromenader, givetvis med lite aktiviteter involverade t.ex. frolic på buske, falukorv i bark, balansera på stenar osv. Det gäller att vara lite kreativ här och inte försöka upprepa sig för mycket. Det är dock uppenbart att Visko verkligen älskar sådana initiativ. Hon fullständigt spritter av lycka; svansen uppe i vädret och hon gör små glädjehopp. Om vi ska ner till parken där hon vet att hon ska springa i långrep, går det knappt att få henne lugn och hon sliter och drar i kopplet, som hon annars (d.v.s. när det inte är för mycket uppståendelse runt omkring) går väldigt fint i.

Förra helgen tog matte med sig Visko till hennes föräldrar och yngre bror. Mattes äldre bror samt familj var även där. Alla var fullständigt charmade av Visko, även mattes äldre bror som egentligen inte är särskilt förtjust i hundar. Mattes syskonbarn tog också en massa kort på Visko som de skulle visa för alla sina kompisar. Visko är verkligen i sitt esse med lite fler människor runt omkring sig. En del av valpigheten verkar även ha försvunnit och när Visko väl funnit sig tillrätta i situationer är hon oerhört snäll och lugn. Hon går omkring till alla i tur och ordning för att kela en liten stund och när hon gjort det tycker hon det är bra och hon lägger sig i mitten för att ha uppsyn över allt som händer. Även i lek är hon försiktig och det har aldrig varit några som helst problem med att hon river ner något från bordet eller bits som valpar i regel brukar göra.

Mattes yngre bror har länge funderat på att skaffa hund. Som alltid är det ju problem med heltidsarbete. I det här fallet är det dock tänkt att mattes föräldrar ska ta hand om hunden när mattes bror arbetar. Det var tal om diverse raser, allt från Jack russell-terrier till Karelsk björnhund (den sistnämnda beroende på att att mattes familj tidigare haft en sådan och de är ju mycket speciella till kynnet). Efter mattes föräldrar sett Visko och verkligen fattat tycke för henne var det inte svårt att välja. Mattes mamma sa att drömmen vore om hon kunde få ta hand om en hund som är som Visko. Sagt och gjort, de hörde av sig till Broscheit Fang’s där tiken Dai Zuki nyligen fått valpar. Efter två besök tingades lilla Latara. Matte hängde med förra helgen till Broscheit Fang’s för en kort visit. Enligt utsago från mattes familj är det en oerhört trevlig kennel med fina hundar och trevliga människor. Matte kan efter besöket inte annat än att instämma. Zuki var enormt social och kelig och lilla Latara… ja, vad kan man säga? Titta på bilden nedan så får ni se det lilla charmtrollet. Hon verkade även ha ett jättefint kynne. Väldigt social och självsäker liten tjej! Vi håller tummarna att Latara och Visko kommer att bli kompisar.

I övrigt har vi påbörjat forsättningskurs på valpkurs nr.2. Vi skippade den första valpkursen. Det kan nämnas att en av instruktörerna fick för sig att rejält slå till en av hundarna över nosen ett antal gånger, inte så långt efter att ha predikat om att man aldrig fysiskt ska korrigera en hund. Kanske tycker vissa det är ok att göra så, men det gör inte vi. Vi ser dessutom på Visko som flockmedlem snarare än ett redskap. Det var andra aspekter också som vi opponerade oss mot och insåg att vissa övningar skulle kunna stjälpa snarare än att hjälpa. Kort sagt tappade vi helt enkelt intresse av att fortsätta denna valpkurs.

Avslutningsvis kan vi säga att Visko mår väldigt bra. Till vardags är hon en lugn, harmonisk och glad hund med sina roliga små egenheter. Sker det mycket runt omkring henne, blir hon (kanske inte direkt märkligt) rejält uppspelt tills hon får hälsa på de människor eller hundar som orsakar uppståendelsen. Tillfällena då hon blir rädd sker numera sällan (dock ska en spökperiod vara på väg så vi får väl se hur det blir om några veckor). I efterhand känns det skönt att vi verkligen tog tillvara på tiden upp till 16 veckor för att socialisera henne ordentligt och försöka pränta in de viktigaste reglerna.

Eftersom vi inte lagt upp några bilder på Visken på ett tag heller, kommer det ett par stycken här.