Nå, för dem som följt vår blogg sedan tidigare, det vill säga innan vi flyttade till blogg.se, så känner ni till att Visko var skygg och blyg när vi fick henne, och en tid därefter. Det verkar vara slut med det nu. Idag var husse tvungen att pinna ner till garaget för att plocka loss batteriet till sin MC. Vi tyckte det var ett lämpligt tillfälle att låta Visko ta en lite längre promenad än brukligt och passa på att låta henne få lite nya intryck. Vi hann väl en 2-300 meter innan en lurvig hund i labradorstorlek dök upp med sin husse och matte. Visko för två veckor sedan hade gnytt och skyggat, men Visko nu gläfsar, studsar och vill leka. Om det är med den andra hunden eller dess husse och matte vet vi inte riktigt. På väg tillbaka dök det upp en liten hund med matte, och samma reaktion då. Visko är inte längre skygg, skulle vi gissa på. Den senaste veckan har hon blivit så mycket modigare och mer framåt att det knappt verkar som samma hund ens. Vi är mycket glada över detta.
>
De senaste dagarna har Visko träffat en hel del vänner och bekanta. Visko har inte haft några som helst problem och det verkar som om hennes blyghet för människor så smått börjar försvinna. Höjdpunkten de senaste dagarna måste dock ha varit besöket på Annemonens Husky´s! Annemo och Torbjörn var väldigt trevliga och gemytliga människor med, i vårt tycke, mycket sunda uppfattningar om sibbar och uppfödning. Visko fick också möjligheten att träffa deras två döttrar Linnéa och Yasminé samt deras två Siberian Huskies Zheera och Scar. Zheera ska snart ha valpar så vi önskar dem lycka till med detta! Zheera var en väldigt fin och väl meriterad hund, men Scar, kom vi överens om, måste ha varit den finaste hund vi någonsin lagt våra ögon på. Det var nog hans otroliga minspel som gav honom en sådan utstrålning.
Den första timmen var Visko lite rädd och låg vid våra fötter under köksbordet. Zheera och Scar var dock till kynnet fantastiskt fina och lugna hundar, som tog det väldigt försiktigt med henne. Efter ett tag vågade sig Visko fram och nosade på dem. Framförallt verkar Visko ha fattat tycke för Yasminé och det såg roligt ut när de började leka ihop. Torbjörn lyckades fånga lite av detta på film.
Igår hade vi hundvakt för Visko medan vi tränade. Vår tränares sambo var i vår lägenhet och tog hand om Visko. Det verkar ha gått väldigt bra, särskilt eftersom Visko har fattat rejält tycke för henne. Visko till och med ylade när hon lämnade lägenheten, vilket är den första person detta hänt med bortsett från oss själva.
Slutligen lite ris… Vi anmälde oss till valpkurs för den lokala brukshundklubben samma dag som vi fick hem Visko. Vi har ringt dem, e-postat dem och formellt anmält oss, men icke att vi har hört något från dem (och telefonsamtalen gav ingenting heller). Väldigt dåligt. Vi har ihärdigt även kontaktat andra instruktörer, varav en håller i en djurbutik här, men antingen så är det fullt, eller så hörde inte av sig till oss igen. Till slut fick vi då svar både från en brukshundklubb några mil bort (som även sade till oss att trycket är väldigt stort på alla klubbarna i länet vad gäller valpkurser) och en kommersiell hundskola så det blir att vi kommer att gå två valpkurser, varav den senare har en fortsättningskurs i anslutning som vi också kommer att passa på att gå. Nåväl, bättre med två kurser än ingen alls, även om vi gärna börjat kurserna tidigare, men vad ska man göra? Vi har gjort vad vi kunnat.
>
