Visko har nu spenderat sitt första dygn hemma utan att en enda olycka har skett. Gudarna har hört våra klökningar när vi torkar bajs och kiss. Hon har börjat ställa sig vid ytterdörren och gnälla lite när hon vill ut istället för att smyga undan och lägga en kabel där vi inte ser. Lyckan är stor. Undras om det var så att hon lärde sig att man inte kissar och bajsar inne av Nippo?
Det måste ha varit jobbigt för henne, ty hon slocknade direkt efter dagens morgonpromenad och frukost. 
Nå, vi är hemma igen efter en helgvisit hos Mattes föräldrar. Deras gamla (8 år, inte 7) blandrashund, Nippo, var väl föga imponerad av Visko. Nu ska vi dock inte gå händelserna i förväg. En visit någonstans börjar med förberedelser inför resan dit. Det i sig innebär att husse och matte snurrar omkring i lägenheten i jakt på diverse attiraljer som krävs för resan; bur, leksaker, godis, vatten, mat, kläder, hygienartiklar, och annat livsnödvändigt. Allt snurrandet gjorde nog Visko lite förvirrad, för hon gläfste och studsade runt oss. Nåväl, väl iväg gick det bra. Visko är inte fullt lika obstinat fysiskt som hon är mentalt. Hon bråkade alltså inte nämnvärt när vi tog in henne i buren för resan. Skönt. Så långt allt väl. Det färska märgbenet vi mutade kan ha hjälpt till med saken.
Väl iväg var Visko faktiskt sÃ¥ tyst att vi oroade oss lite för att nÃ¥got hade hänt. Det var ju lite naivt av oss. Ca 6-7 mil efter avresa var inte märgbenet sÃ¥ roligt nÃ¥t mer. Det var mycket bättre att försöka provspela till huvudrollen i ”Fredagen den 13:e — Hunden som dog om den inte fick uppmärksamhet.” Vi tror inte den blir sÃ¥ populär, den där filmen, eftersom Visko inte fÃ¥r huvurollen. Vi var ju förutseende och hade med oss Black Sabbath – Live Evil och en väl vald samling Slayer i stereon, sÃ¥ det överröstade hon inte i första taget. Vid 10-milastrecket sov hon lugnt och fint. VÃ¥r vana trogen, stannade vi vid macken i Norje för att proviantera och rasta yl-pyret, vilket ocksÃ¥ gick bra. Det finns ett litet fält precis vid sidan om macken där Visko kunda strosa runt lite grand. Efter det fortsatte resan relativt lugnt och tyst, bortsett frÃ¥n nÃ¥gra enstaka gnyende och ylanden, nÃ¥gra av vilka troligen var husses lama försök att lÃ¥ta som Dio i ”Mob Rules.”
Strax under tre timmar senare är vi framme, och det är dags för Visko och Nippo att hälsa pÃ¥ varandra. Det är spännande, eftersom Nippo har en tendens att dra ”lite” i sitt koppel när han är ute med sin husse och matte och dessutom är ruskigt förtjust i Viskos husse sedan tidigare. Vi var därför nyfikna pÃ¥ vem som var mest spännande; Visko eller Viskos husse. Det visade sig vara Visko. Nippo ville inte riktigt hälsa (han är inte van vid andra hundar), men han var ruskigt nyfiken pÃ¥ det där ljusa lilla yrvädret. Visko ville inte riktigt gÃ¥ rakt fram och nosa pÃ¥ honom, vilket kanske inte var sÃ¥ konstigt, eftersom han flÃ¥sade som en överambitiös blottare. Efter en stunds kringhoppande, sÃ¥ blev det iaf lite rumpluktande och glatt gläfsande. ”Hej, min rumpa heter Visko, och din luktar gammal gubbe. Vad konstig och lÃ¥ngsam du verkar, farbror.”
Det bjöds pÃ¥ smörgÃ¥stÃ¥rta, och husse Ã¥t som vanligt pÃ¥ tok för mycket av den, och godiset. under tiden husse med svärfamilj tryckte i sig mat, slappade hundarna pÃ¥ golvet under bordet. Det blev lite som när man hälsar pÃ¥ hos den där trÃ¥kiga morbrorn som liksom en gÃ¥ng i tiden hade samma intressen som man själv hade, men saknade den där intensiteten man själv hade som 12-Ã¥ring. De orkar liksom inte med. SÃ¥ var Nippo för Visko. Det fortsatte sÃ¥ under hela helgen. Kul för oss och Visko, men troligen mindre skoj för Nippo. Vi fick dock lite mer pejl pÃ¥ hur manipulativ hon kan vara mot andra hundar ocksÃ¥, och inte bara oss. Om hon gick nära Nippo när han lÃ¥g under sitt favoritbord, morrade han givetvis. ”Lämna mig ifred, slyngel!” Om hon däremot tog en leksak och smög förbi honom, gillade han inte att hon hade leksak och inte han, varpÃ¥ hon prompt släpper leksaken en bit bort och springer och lägger sig under Nippos bord. Kvinnor! Det finns nog en anledning till att 30% av Dios alla lÃ¥tar handlar om ”evil women” eller ”dangerous women”. De manipulerar män, oavsett art eller ras. . Om inte leksaken funkade, sÃ¥ gjorde uppmärksamhet det. Eftersom Visko är sötare än en extrasockrad honungsburk, kan ingen (utöver husse och matte som är härdade) lÃ¥ta bli att gulla med henne, vilket gör gubben Nippo svartsjuk och springer bort till gullplatsen, varpÃ¥ Visko snabbt som blixten snor hans plats. Elakt, men inte korkat.
Resten av helgen fortlöpte på samma sätt. Nippo morrade lite vagt då och då, men det betydde inte så mycket i praktiken, eftersom Visko lärt sig manipulera honom för att få vad hon ville i alla fall. Han verkade dock bli lite nedstämd när vi åkte, för han gnydde mer än vanligt. Det är kanske så när äldre män förlorar unga flickors uppmärksamhet? Vad vet vi? På hemresan gjorde vi ett kort stopp hos husses mor och bröder. Den ena brodern var hundvakt åt Chicka, en Alaskan Malamute, och vi passade på att låta dem träffas. Det gick väl inte fullt lika bra som vi hade hoppats. Chicka var väl lite burdusare (dock inte burdus enligt hundtermer) än vad Visko var beredd på, och hon kissade prompt på sig. Vi hade tyvärr inte tid att stanna så pass länge att de hann bekanta sig riktigt med varandra. De hälsade lite försiktigt på varandra, men det blev aldrig något lekande av, tyvärr.
Det kändes som lite av ett steg bakÃ¥t för Visko, eftersom hon blivit sÃ¥ mycket mer framÃ¥t med människor den sista tiden, men det var ocksÃ¥ en bra pÃ¥minnelse om att hon trots allt är en väldigt blyg, om inte skygg, hund, och att vi mÃ¥ste ta hänsyn till detta. Det är kanske inte sÃ¥ konstigt att hon reagerar pÃ¥ en stor, klumpig (men löjligt snäll – vilket inte är sÃ¥ lätt för en liten rädd Husky att veta) Alaskan heller. Visko har aldrig träffat sÃ¥pass stora hundar förut. Trots allt sÃ¥ fanns det ett par ruskigt söta ögonblick där Chicka och Visko nosar pÃ¥ varandra. En stund längre samvaro mellan dem, sÃ¥ skulle de nog bli kompisar.
Vidare träffade vi även husses mammas finska lapphund, Barney. Sötare ullboll får man nog leta efter. Tyvärr fick Visko inte hälsa riktigt på honom, eftersom han inte fått sin tolvveckorsspruta ännu, men de hälsade lite på avstånd, och de var väldigt entusiastiska bägge två. Barney skällde och Visko gläfs-yl-prat-morrade, som vanligt. Det ska bli spännande att låta dem träffas på riktigt om några veckor, när vi ska hjälpa husses mamma att flytta. Vi hittade även ett nytt favoritgodis till pyret: ****** (vi vill inte göra reklam, men det är ett kommersiellt märke), som verkar hålla sig bättre än hackade köttbullar och/eller lever. Både köttbullarna och levern har en tendens att bli dåliga när de legat i hennes godispåse några dagar.
>
Häpp! Nu har vi fått besked om valpkurs nummer ett. Vi börjar den sjunde oktober. Pyret ska börja skolan.>
Nå, för dem som följt vår blogg sedan tidigare, det vill säga innan vi flyttade till blogg.se, så känner ni till att Visko var skygg och blyg när vi fick henne, och en tid därefter. Det verkar vara slut med det nu. Idag var husse tvungen att pinna ner till garaget för att plocka loss batteriet till sin MC. Vi tyckte det var ett lämpligt tillfälle att låta Visko ta en lite längre promenad än brukligt och passa på att låta henne få lite nya intryck. Vi hann väl en 2-300 meter innan en lurvig hund i labradorstorlek dök upp med sin husse och matte. Visko för två veckor sedan hade gnytt och skyggat, men Visko nu gläfsar, studsar och vill leka. Om det är med den andra hunden eller dess husse och matte vet vi inte riktigt. På väg tillbaka dök det upp en liten hund med matte, och samma reaktion då. Visko är inte längre skygg, skulle vi gissa på. Den senaste veckan har hon blivit så mycket modigare och mer framåt att det knappt verkar som samma hund ens. Vi är mycket glada över detta.
>
De senaste dagarna har Visko träffat en hel del vänner och bekanta. Visko har inte haft några som helst problem och det verkar som om hennes blyghet för människor så smått börjar försvinna. Höjdpunkten de senaste dagarna måste dock ha varit besöket på Annemonens Husky´s! Annemo och Torbjörn var väldigt trevliga och gemytliga människor med, i vårt tycke, mycket sunda uppfattningar om sibbar och uppfödning. Visko fick också möjligheten att träffa deras två döttrar Linnéa och Yasminé samt deras två Siberian Huskies Zheera och Scar. Zheera ska snart ha valpar så vi önskar dem lycka till med detta! Zheera var en väldigt fin och väl meriterad hund, men Scar, kom vi överens om, måste ha varit den finaste hund vi någonsin lagt våra ögon på. Det var nog hans otroliga minspel som gav honom en sådan utstrålning.
Den första timmen var Visko lite rädd och låg vid våra fötter under köksbordet. Zheera och Scar var dock till kynnet fantastiskt fina och lugna hundar, som tog det väldigt försiktigt med henne. Efter ett tag vågade sig Visko fram och nosade på dem. Framförallt verkar Visko ha fattat tycke för Yasminé och det såg roligt ut när de började leka ihop. Torbjörn lyckades fånga lite av detta på film.
Igår hade vi hundvakt för Visko medan vi tränade. Vår tränares sambo var i vår lägenhet och tog hand om Visko. Det verkar ha gått väldigt bra, särskilt eftersom Visko har fattat rejält tycke för henne. Visko till och med ylade när hon lämnade lägenheten, vilket är den första person detta hänt med bortsett från oss själva.
Slutligen lite ris… Vi anmälde oss till valpkurs för den lokala brukshundklubben samma dag som vi fick hem Visko. Vi har ringt dem, e-postat dem och formellt anmält oss, men icke att vi har hört något från dem (och telefonsamtalen gav ingenting heller). Väldigt dåligt. Vi har ihärdigt även kontaktat andra instruktörer, varav en håller i en djurbutik här, men antingen så är det fullt, eller så hörde inte av sig till oss igen. Till slut fick vi då svar både från en brukshundklubb några mil bort (som även sade till oss att trycket är väldigt stort på alla klubbarna i länet vad gäller valpkurser) och en kommersiell hundskola så det blir att vi kommer att gå två valpkurser, varav den senare har en fortsättningskurs i anslutning som vi också kommer att passa på att gå. Nåväl, bättre med två kurser än ingen alls, även om vi gärna börjat kurserna tidigare, men vad ska man göra? Vi har gjort vad vi kunnat.
>
