Inte mycket händer i Bjälkatorp mer än att vi tagit in alla vovvarna och har en myskväll med dem. Skade, Iddi och Seven har givetvis tagit tillfället i akt att busa med varandra som bara den.
I helgen var vi i Sösdala och hälsade på Unayok-gänget. Som vanligt
fick vi superb mat, fantastiskt sällskap (både i människoform och i
djurform) och fick en respit från vardagssysslorna.
Det som skiljde sig från vanligt, var att Sirkos var inomhus och att
vi fick chansen att hälsa på och umgås extra mycket med honom. Vi är
båda ense: den där Sirkos är en mycket trevlig prick, trots att han
låter rätt mycket med käkarna när han kommer nära.
På natten fick vi möjligheten att dela säng med egensinniga och
trevliga Nea och Noxy.
Mari visade oss också den senaste årsboken av SPHK. Det tycks oss som
att den blir bättre och bättre för varje år. Dessutom hade Shejrix en
himla massa hundar med och för vår egen del fanns det bilder på
Arktisk Storm Skade, Shejrix Cirith Ungol (Uno) och Shejrix Visko, då
de alla fått CK i SPHK-tävlingar. Det gjorde oss även glada att läsa
att endast brukshundar kommer att kunna tävla om CERT.
Sammanfattningsvis får vi tacka Joakim och Mari för
ytterligare en suverän helg!
En styck demolerad buske och en nöjd hund:
Inte att förglömma:
Påskliljorna som en gång var...
Det är Sveriges nationaldag idag. Vilket bättre sätt att fira den än med sina hundar i trädgården? Läs mer
I detta underbara senvårväder har det blivit en hel del tid spenderad på att göra ingenting i trädgården och hålla ett vakande öga över Bjälkatorpsvovvarna. Läs mer
Idag är det dubbelt födelsedagskalas i Bjälkatorp. Våra gammelvalpar, Uno och Ithil, fyller två år.
Vi tyckte att det var hög tid att dela med oss av följande vackra bilder som Jennie Ericsson tog på Bjälkatorpsvovvarna. De flesta av bilderna finns redan upplagda på hennes blogg, men vi väljer att lägga upp dem här också, eftersom Jennie så vänligt lät oss göra det. Tack, tack! Givetvis är alla bilderna i denna post copyright Jennie Ericsson.
Fredagen den 22:e åkte hela flocken Erman upp till Vaggeryd med förhoppning om att ställa Shejrixarna Uno, Ithil och Riddick, samt Unayok Seven och Arktisk Storm Skade på SPHK Södras utställning. Läs mer
Det finns vissa saker som man ”ska ha gjort” innan man är riktig hundförare. Huße har i alla fall fyllt på den listan med en punkt till… Läs mer
Tiden går i det istäckta Bjälkatorp. Läs mer
Våra grannar har katter. Både grannfamiljen norr om oss och de till söder. Det har Ithil också upptäckt. Läs mer
Husse har varit hemma i två dagar innan han ska iväg igen, och har passat på att kela med Lill-Seven.
En gång i tidernas begynnelse, innan vi hade några hundar alls, och när vi träffade vår första uppfödare, fick vi veta att hanar minsann var mycket jobbigare att ha än tikar. Vi kan inte annat än att hålla med. Våra tre hanar är verkligen skitjobbiga.
Våra hanar, uppenbarligen i luven på varandra. Det är knappt så att vi kan sära på dem…
Skämt åsido, så är det lite kul att se på våra hanar nu. En gång i tiden tyckte vi att Lup var en riktig bjässe (även om han när vi fick honom var en riktig liten räka.) Nu är Iddick nästan större än honom, och Uno är en riktig gigant i jämförelse.
Lup i sitt räkstadie och nuvarande funky chill-out groove-dog-stadie. Inte för klipsk eller smidig, men huj så snäll och lätt att ha med att göra.
Och så här i efterhand, så var nog inte Uno markant mycket större när vi plockade med honom och syrran från Fjällandet för ett och ett halvt år sedan. Valpar är ju rätt små.
Uno precis efter han flyttat till Bjälkatorp, och ett drygt år senare på samma plats, i samma soffa. Från sockersöt till superstilig. Öronen har ungefär samma storlek dock.
Iddick är vårt senaste (en huskyägare kan aldrig säga ”sista” med gott samvete, för vi vet ju alla hur det ligger till …) tillskott till hanarna i flocken. Huße träffade honom redan som liten bebis i Fjällandet, där lill-Iddi fick huße att smälta helt när gammelmatte Fia höll Iddick och lillen sög på hußes tumme. Det var nog kört redan där. Märkligt hur det blir…
Riddick har numer blivit Iddick, och har vuxit till sig sedan han låg och sög på hußes tumme uppe i Fjällandet. Lite skrajsen av sig, men stor och stadig och en fenomenal aptit.
Iddick ser inte så tjock ut på den här bilden som han känns. Han är en stadig bit.
Det är inte så lätt att få en ståbild på Skade. Hon springer jämt omkring och leker med Seven och Iddick.
Seven är inte still många sekunder heller, men här står hon på span på ett gammalt trädgårdsbord. Troligen letar hon efter ett tillfälle att angripa någon av kompisarna.
Uno är som vanligt en stilig herre. Vår "gentle giant".
Visko lyckades balansera sig på bordet och nosade efter lite gamla tuggpinnar som vi gömt på avsatsen på gungställningen.
Tre bebbar dansar i trädgården.
I Bjälkatorp händer det inte mycket på hundfronten. Det är is överallt, och att köra hund är inte att tänka på. Det har töat och frusit i omgångar, och vår dragväg består för närvarande av en knapp kilometer is med ett tunt lager snö, följt av fem hundra meter fruset snöslask, runt 20 cm djupt, följt av ytterligare en kilometer eller så med motsvarande fruset snöslask runt halvmetern djupt. Snöslasket är dessutom fullt med hål där både djur och människor gått. Inte det bästa underlag för flyfotade huskies. Därför har hundarna stått i princip hela december och januari. Knäckade för oss, men säkert än mer för hundarna. Ithil har i ren frustration börjat jaga grannens katt och upptäckt att man kan hoppa över staketet. Hoppas det inte smittar. Söt är hon dock, och hon är väldigt lyhörd och aktiv.
Stiliga Uno och vackra Ithil.
För att motverka stagnationen, har vi börjat köra in i Karlskrona för att miljöträna monstren i alla fall, och passa på att få in lite kommandoträning. Det blir lite extra flängande i bilen, men så får det helt enkelt bli. Det tog nog hårt på Iddick, som synes på bilden nedan. Skade verkar fungera bra som huvudkudde.
Iddick vilar ut efter en hård promenad i Karlskrona.
Släpet har varit insnöat, men blivit utskottat i förberedelse för att snön ska försvinna, och att våra bilar skall kunna dra det. Framhjulsdrift är inte riktigt det bästa när man ska släpa knappa tonnet släp bakom. Det innebär att vi budgeterar för en ny bil nästa år. En Toyota Land Cruiser verkar inte alldeles fel, men vi får se vad framtiden utvisar. Det är även hundgårdsbygge på G, då vi inte riktigt är nöjda med de vi just nu har. Planen är att bygga något liknande Unayokarnas uppläggning, om än med singel och trädäck som underlag istället för sand.
Nya hundgårdsdesignen som den ser ut nu. Allting ska byggas modulärt, så att den blir mer eller mindre flyttbar.
På tal om Unayokarna, så är det kanske på sin plats med en liten uppdatering på senaste posten om Seven. Hon har visat sig vara lite lätt bitsk och har en väldigt klar uppfattning om vem som får komma nära henne när hon har något gott; det får alla utom Iddick göra. Han får inte ens titta på henne utan att bli bryskt bortschasad. Det blir han förvisso av alla, ety han har en historik i att sno åt sig mat så snart chansen ges. Inte Sevens mat längre dock. Iddicks bästis Skade verkar ha tagit till sig Seven alldeles föredömligt och både ger och tar stryk av lillan. De leker tillsammans, och bygger förhoppningsvis massvis med muskler av detta. Undras dock om Skades öra behöver så mycket muskler, eller om Seven misstar det för ett tuggben bara.
Vi har slutat köpa grisöron på grund av kostnadsminskningar, men Seven verkar inte acceptera det riktigt.
Seven äter bra, om än inte så mycket, men hon är inte tunn på något sätt. Dock verkar hon inte lika stor som sina kullsyskon. Hon kommer bra överens med alla de andra hundarna (inklusive Iddick, när det inte är nåt gott på spel), och hon delar gärna bur med dem också, även om det inte alltid är så populärt. När hon träffar någon av de andra som hon inte träffat på ett tag (några timmar, om de stått i olika hundgårdar, t.ex.) formligen överfaller hon dem med ömhetsbetygelser, inte helt olika de som huße får nedan.
Huße är populär hos Seven. Ganska hög mysfaktor.
Visko, Ithil, Milou och Seven ger en hußepuß.
Matte var krasslig under ett par dagar i december, och Tiwas ställde upp som gosedjur i soffan.
Skade har blivit en rekorderligt stilig liten tjej. Det syns inte på den här bilden, men hon har fått börja på vuxenutfodring istället för valputfodring, för hon är som en liten tunna.
Och så en klassisk Visko-bild. Bestämd. Den som är i hennes blick här är matte, som uppenbarligen borde släppa ut lill-Visken.
Nu har vårt nya tillskott Unayok Seven (från Seven of Nine), snart spenderat sin första dag här i Bjälkatorp och hon blir därmed vår åttonde hund (därav titeln). Vårt intryck av Seven så här långt är att hon är ruskigt lugn och snäll.
Så här långt har vi introducerat henne för tre av våra hundar (en i taget). Vi började med Visko som är fantastiskt lugn och snäll med valpar. Det visade sig vara ett bra val då Seven var lite nervös för nya hundar och kissade prompt på sig. Visko var dock väldigt tålmodig och så fort hon märkte att Seven blev nervös, gick hon därifrån för att sedan väldigt lugnt gå tillbaka och låta Seven ta initiativet. Efter några timmar, bestämde vi oss för att ta in Lup och det gick också väldigt bra. Seven var mindre nervös och Lup var mycket försiktig. Därefter var det Ithils tur, som vi vet är lite mer burdus, men även hon tog det mycket lugnt med Seven (kanske har Ithil växt till sig på sistone?). Efter tre hundar och ett nytt hem, tycker vi det räcker med nya intryck för Seven idag.
Just nu ligger Lup, Seven och Ithil i varsin hörna och gnager på varsitt ben och vi, d.v.s. husse och matte känner oss varma inombords över hur go’ Seven är och hur bra allting har gått hittils!
Riddick och Skade har dragit sina första 100 meter! Läs mer
Idag har vi tagit en kort tur med hundarna och kärran igen. Läs mer
Helgen har spenderats på kennel Unayok i Sösdala. Läs mer
Det finns säkert lika många sätt att hålla koll på sin träning som det finns hundförare. Här är vår. Läs mer
I lördags hade vi celebert besök i form av en av hußes kollegor och hans dotter. Läs mer
|
